Månadsarkiv: november 2015

Kärleksmums

Här kommer ett gott och lyckat recept på Kärleksmums, även kallad mockarutor.

 Gluten-, ägg- och mjölkfri.

IMG_8137

Receptet kommer från Stora boken om naturligt glutenfri bakning av Karolina Tegelaar.

Den boken borde alla ha i sin recepthylla 🙂

2 1/2 dl valfri mjölk (jag lag vanlig mjölk)

1 tsk vinäger

2 1/2 dl fullkornsrismjöl

2 msk kakao

2 dl strösocker

1 tsk bakpulver

1 tsk bikarbonat

1 krm xantangummi

1/2 dl olja

Blanda mjölk och vinäger, låt stå medan du blandar resten.

Blanda alla torra varor noga.

Häll ner olja och mjölkblandningen.

Vispa smeten jämn och häll sedan upp i en 20×30 cm form.

Sätt direkt in i ugnen, 175 grader och grädda i 20-25 minuter.

Låt kallna helt innan glasyren sätts på.

3 dl florsocker

3 msk kakao

50 g mjukt margarin (jag lag smör)

2 msk kallt kaffe (jag lag mjölk + mera än vad som står i receptet eftersm jag ville ha den krämigare)

Blanda alla ingredienser.

Toppa med kokosflingor.

 

När vardagen blir tung

Jag har lidit av atopiskt eksem i många år.

Främst på händerna, men även på övriga kroppen.

Som liten hade jag böjveckseksem, som äldre barn minns jag inte men åtminstone så har det eskalerat väldigt mycket sen jag blev äldre och sen 2000 har jag inte haft nå många bra perioder.

Minns redan i femman, sexan (95-96) att det kliade inuti händerna. Högstadiet kliade jag nog också, men inte såhär och bara ibland.

Hösten 2000 började jag en Företagare i huslig ekonomi utbildning, där vi stor del av utbildningen hade matlagning och bakning på schemat.

Det var nog speciellt bakningen, tror jag, som fick mina eksem och sprickor att blossa upp.

Vetemjöl och ägg åt jag ännu då, ägg i små mängder och bara i bakverk/mat. Eftersom jag inte tålde mera pga allergi.

Joo, för det lider jag ju också av, samt likaså astma.

Händerna var så gott som helt söndriga varje dag då redan. Smörjde med cortisonsalvor.

Cortisonsalvor är nåt jag har använt varje dag, speciellt till natten. Hydrocortison, så den mildaste av dem. Ibland har jag även fått nån starkare cortison utskriven, men tyckt att hydrocortison ändå var den som funkade ”bäst”.

Plågade mej igenom 3 år på den utbildningen och har aldrig kunnat jobba med det jag blev utbildad till.

Minns ännu när vi var i skolköket och det var min tur att skala potatis, bomullsvantar underst och plasthandskar ovanpå. Som det kliade mellan fingrarna både för att det blev för varmt inne i handskarna och pga potatisen, reagerar allergiskt på rå potatis.

Alltid velat bli kock eller konditor, men det fick jag glömma.

Nåt som jag ännu kan sörja är ett jobberbjudande som jag fick efter min praktik på After Eight i Jakobstad, fixa morgonmål åt övernattande gäster.

Det om något skulle ha varit så kul. En utmaning och nåt jag verkligen skulle ha gillat.

Sällan jag får glömma nåt jag gärna skulle ha velat göra, lär det visa sig år efter år med atopiskt eksem. 

Sen gick jag en servitör utbildning i Vasa, 2 år på Silveria.

Minns inte så mycket hur eksemen var under de åren, men aldrig borta.

Åtminstone minns jag att händerna kliade mycket när jag var på praktik på puben Ollis.

Höst, vinter och vår är alltid händerna värst. Sommartid, åtminstone om den är varm och solig, har händerna och eksemen varit i bättre skick. Till och med helt symptomfri.

Varje sommar glömmer jag bort de hemska, kliande eksemen. Den plågsamma vardagen. 

Sen puff, mittiallt är hösten och kallare, ruskigare väder här. Eksemen och sprickorna är tillbaka. 

2004 började jag jobba som servitör, men inte gick det nån lång tid det heller. I samma veva jobbade jag även som städare.

Minns ännu hur sjuka händerna var och hur dom kliade när jag bar in smutsig disk från borden i restaurangen, hur jag brände dom i hett vatten för att det skulle sluta klia.. jaa, det funkar ännu men huden blir extremt torr av det ..   efter ett jobbpass som städare när jag hade diskat och händerna var knallröda och såå sjuka.

Det hela slutade med sjukskrivning i hela 7 månader. Det var juli 2006 då.

Minns att en av de sista dagen jag var på jobb (servitör) så kändes det som eld som brann på mina händer, DÅ bestämde jag mej att nu får det räcka, nu orkar jag inte mera.

For till en läkare nån dag efter och hon sjukskrev mej direkt.

Hemma och kurerade händerna, dom blev mycket bättre men sjukskrivningen blev förlängd varje gång den tog slut.

Till sist sa läkaren att jag fortsätter att sjukskriva dej tills du hittar ett nytt jobb.

Ångestfyllda dagar, läste alla tidningar om utbildningar för att få nån idé om vad jag ev. kunde göra.

Var på en arbetsklinik nångång under hösten, där gick jag igenom tester för att se vad jag skulle passa att jobba med. Nåt med barn, blev svaret.

Men fast jag tycker om barn så visste jag redan då att det yrket är ändå inget för mej.

I mars 2007 började jag jobba som budbilschaufför, vilket var roligt, givande, intressant och såå kul. Underbara jobbarkompisar hade jag även, vilket gör allt mycket lättare.

Eksemen var väl ok. Bättre än med servitör och städjobbet iaf.

Under sjukskrivningstiden hade jag även drömmar om att jobba utomlands och sökte ett au pair jobb i England.

Hann vara i Skottland på praktik under tiden i Vasa, så det var nog det som lade nån längtan efter Storbrittaninen i mitt hjärta. 

Strax efter att budbilsjobbet började fick jag  ett positivt svar om au pair jobbet.

Två bra saker på samma gång gladde mej, men så svårt att veta hur man ska göra när jag äntligen hade hittat ett jobb jag mådde bra av och trivdes med.

I juli 2007 for jag till England med familjen och tog hand om deras två flickor.

Det är nåt jag absolut inte ångrar, så glad att jag for. I december samma år, strax före julafton kom jag hem firade jul med min familj, var arbetssökande en kort tid för att bli erbjuden samma jobb igen och började med det februari 2008.

Vintern 2009 slapp jag på en hudresa till Puerto Rico genom Iholiitto, 2 veckor i salt havsvatten och sol gjorde mina händer bra på 2 dagar.

U N D E R B A R A  dagar!! Så bra jag mådde då.

Skulle jag ha råd skulle jag fara oftare. 

Hade även utslag på övriga kroppen före, men efter resan har det bara varit på händerna framtill nu i sommar.

Såhär såg händerna ut före resan, alltså hösten 2008.

Känsliga läsare varnas.

Sen så har det fortsatt i samma mönster, höst, vår och vinter dåliga. Mycket eksem och sprickor. 80! st. sprickor är helt ”normalt”, upptill 120 när händerna har varit som värst.

+ all eksem då, som kliar och kliar!

Röda, sjuka händer.

Minns en gång när jag var yngre och i känslig ålder, då en nära släkting sa åt mej. ”Vad fula händer du har” 

Visst, hon hörde säkert inte hur dumt det lät. Men ändå, tänk efter före man säger nåt till en annan människa.

I sommar har jag även fått mycket kliande eksem på kroppen. Främst rygg, armar, armhålor, mage, bröst, halsen och öronen.

Dålig sommar så händerna var rätt dåliga också.

9.7 b

På bilden syns hur djupa sprickorna brukar vara.

Andra helgen i augusti bestämde jag mej för att testa vara utan cortisonsalva, ca 1 månad efter uteslöt jag även alla produkter med citronsyra.

Smörjde mej endast med kallpressad rypsolja och huden ovanpå händerna blev så mjuk och fin.

OCH då, i några få veckor (max 2) så hade jag så otroligt fina händer. Skulle inte tro det om jag inte hade bildbevis 🙂

 

Ååh vad jag längtar efter de dagarna i september, när min hud var sådär fin och mjuk, dessa dagar som idag då jag sitter med bomullsvantar på och sparar mina wc besök tills jag riktigt måste gå bara för att spara på handtvättandet.

20 september lagade jag ett bildcollage av båda handlederna, där det syns tydligt hur jag har reagerat på nåt med vätskefyllda blåsor på första bilden i vardera collagen för att sen exakt 3 dagar efter + 1 vecka efter på sista bilden ha fina fina händer.

Det ända jag vet var att jag använde en tvål med citronsyra i på första bilderna.

Undvek tvål med citronsyra i och fick bättre resultat snabbt.

Sen så vet jag inte riktigt vad som hände, (oktober typ) åtminstone började kroppen klia jättemycket. Små blåsor (nässelutslag typ men inte röda blåsor) som dyker upp överallt och som KLIAR, mera kommer det ju mer man kliar.

28.9 (2)

Syns inte så bra här på bild..

Händerna rätt så fina men handlederna!!! Så mycket eksem som jag ofta hamnar att klia så de blöder och vätskar sig som bara vad.

Huden är så tunn så det räcker med att dra en gång med nageln där för att det ska se ut som värsta slagfältet.

I samma veva, i oktober nångång, så hade jag även så tungt med andningen så jag var till sjukhuset. Fick antibiotika, cortisonkur (tabletter), starkare cortisonsalva och även en brådskande remiss till hudpoli.

Håller bort citronsyra ännu och nu den senaste veckorna har jag uteslutit methylisothiazolinone ur allt också, finns i bl.a. diskmedlet Fairy.

För det sistnämnda märker jag bra av redan när nån har använt nån produkt med det ämnet i.

Socker har jag försökt hållit borta, även kaffe och råg.

Men lättare sagt än gjort. Ibland verkar jag inte reagera på socker, andra dagar kliar jag överallt.

Äter ju inte världens mesta från förut heller, pga allergi mot en hel del.

En sjuksköterska sa att det kan hända att kroppen reagerar sådär när allt ”skit” ska ut, för att jag inte använder cortisonsalva mera. Men jag vet inte. Vissa dagar kliar inte huden lika mycket andra dagar helt  F Ö R F Ä R L I G T !!

Blir inte klok på detta. Men orkar snart inte mera, med detta plågsamma, eviga lidande.

I förrgår hade jag en bra dag och kliade ytterst lite, passade på att njuta av en av mina största hobbyer, nämligen bakning.

Fyllde frysen med glutenfritt bröd, ägg- och glutenfria mockarutor och blandade även ihop en ägg- och glutenfri pepparkaksdeg som ännu väntar i kylen.

Igår var en riktigt jobbig eksem dag.

Såna dagar som jag önskar att nån skulle amputera mina händer så jag skulle slippa skiten. 

Försökte att inte klia hela dagen lång, men sen på kvällen gick det inte mera. Så nu har jag rått kött på båda handlederna och vill inte vara utan mina bomullsvantar idag och håller mej helst på insidan.

Bilderna här ovanför är från igår, 20 november.

Idag har jag faktiskt lagt på hydrocortison, från att ha hållit bort salvan nu i lite över 1 vecka.

Har ju sett denna höst att sprickorna hålls bort från händerna när jag inte använder cortisonsalva, däremot så verkar eksemet behöva cortison?!

På måndag ska jag på epikutantest -lapptest- och bl.a. konserveringsmedel ska jag testas för. Sen på onsdag blir det pricktest (igen).

Skulle vara skönt med ljusterapi nu just (gått på det åtminstone 3 vintrar förr). Bara så jobbigt att måste köra 100 km tur-retur för några få sekunder ljus/ggn + flera ggr i veckan.

Stressigt! ..å stress och atopiskt eksem passar ju inte ilag.

Åtminstone tror jag att cortisonsalvan får mina händer att spricka, för det har jag sett tydligt nu i höst. 

Men vad orsakar detta hemska, kliande eksem som bara breder ut sig mera och mera på handlederna? 

Tack till du som har orkat läsa såhär långt.

 

När längtan blir för stor..

 

..efter sommaren!

Speciellt i dessa sjukdomstider då sjukorna aldrig tycks ta slut, då längtar jag extra mycket efter sommaren.

 

Sprickfärdiga pioner.

Pionen som jag har flyttat från min 97 åriga farmors trädgård.

Minns hur fina dom var, när dom blommade ljuvligt rosa,  då när jag var liten.

Sötaste ogräset växer alltid nedanför trappan, penséer i massor.

Lila Irisen fick jag från en fd granne. En gammal gammal sort sa hon, -en sort som fanns redan när din mormor var liten.

 

Förgätmigej är väl egentligen ett ogräs det också, men ett väldigt fint sånt.

En av mina favoriter.

När storebror var liten kallade han blommorna för -glöm inte mig- ❤

På bilden av vår terrass, som är långt ifrån färdig, den bilden är såå

S O M MA R !!

Ätbara grönsaker vill väl alla ha 🙂

Gurkplantorna slängde jag ut häromdagen, gurkor kom det ännu i november i år!!

Synd att somrarna ska vara så korta här i Finland.

Förutom att vädret (oftast) är varmt och fint, så mår min atopiska hud såå mycket bättre då.

Så större delen av året skulle gärna få vara vår och sommar än vinter och kyla.